Det där med manligt och kvinnligt och teknik är intressant.

Eftersom jag har det jobb jag har, så händer det allt som oftast att jag pratar om tex e-post med folk och även hyllar webbens förträfflighet. Förvånande ofta får jag då höra från kvinnor: ”Nä se datorer är jag inte intresserad av!” Då förstår jag inget alls längre. Har man som kvinna inte förmågan att se datorn som ett verktyg; ett medel för att uppnå andra, ”högre” ting, t. ex. att kommunicera med sina medmänniskor?

En mig närstående kvinna kan tillbringa timmevis med att prata med vänner i telefon. Har man någonsin hört någon utbrista: ”Nä se telefoner är jag inte intresserad av!” Det tror jag inte. Det blir ju lite löjligt. Ändå är det fråga om exakt samma sak: Ett medel för kommunikation.

Ett annat exempel:
(Det här är väl mest en fördom jag har…) Många kvinnor blåvägrar att köra en större bil med ett släp, eller ännu värre, en husvagn efter. Men byt ut släpet eller husvagnen mot en stor boogietrailer med två hästar i. Vad händer? Jo då går det alldeles utmärkt att köra. Fokus verkar då helt plötsligt hamna på de ”mjuka, gosiga” hästarna och vad de representerar, än den ”hårda, tekniska” husvagnen.

Jag kan också helt klart erkänna att jag inte är det minsta intresserad av dammsugare. Trots det har jag ändå förmågan att se bortom verktyget och faktiskt också använda eländet, för att jag uppskattar att ha ett någorlunda rent hem. (Fast ni som har varit hemma hos oss tror väl inte på mig nu…)

Dammsugaren förresten. Den måste ha uppfunnits av en karl. En tung, klumpig sak som man ska dra efter sig, som bara styr fel, fastnar i möbler, slår sönder dörrposter, låter som en dag på Mantorp Park och ändå vägrar att göra rent i hörnen och under den där låga bänken.