Igår blev borrarna klara – ja i alla fall med själva borrningen. Lite finlir drog över till idag. Dessutom körde det ihop sig en del. Herr och fru Andersson hade sedan tidigare bokat ett möte med ett välkänt kreditgivningsinstitut, ”banken”, för att slutreglera finansieringen av energiprojektet. I förrgår ringde Aquasol och meddelade att de också tänkte komma som igår. Mitt bland borrare och bankbesök…

Nåja. Efter lite prat fram och tillbaka visade det sig att borrgänget troligen skulle vara borta med lastbil och ”herre-jösses-kompressor” innan solgänget anlände med kranbilen. Solgänget trodde nog att de skulle anlända medan vi fortfarande var hemma.

Nu blev det inte så. Borrarna hann iväg, men solfolket fick jag vägvisa via mobiltelefon på väg till banken. Väl inne på banken kom så ett dramatiskt samtal:

– Nä, hörrö du. Vi kan inte lägga fångaren på det där taket. Takpappen är alldeles för dålig. Det kan bli lite kondens på undersidan av fångarna, och som det där ser ut så kommer det att gå rakt in i taket. Det var en kund som mer eller mindre tvingade oss att lägga en fångare på ett lika dåligt tak en gång, men det gör vi aldrig om.

– Ojdå, öh.. Hur gör vi då? Undrade jag oroligt och såg framför mig både tid och budget spricka.

– Ja, du har ju utbygget. Där är det ju ett fräscht tak. Kan vi inte lägga den där?

– Jovisst, inte mig emot. Fungerar det bara praktiskt så är det egentligen ett bättre alternativ. Kör på!

Så, när vi kom hem låg fångaren där och blänkte. Det hade tydligen gått bra. Bra var det också att grannen och kompisen Olle Carlsson ställde upp och var lite ”hustomte” under vår frånvaro. Han tog också bilder på fångarmonteringen. De syns här nere. Tack Olle!