1969. Ja, jag tror det var den 20:e juli, befann jag mig i Jämtland. Pappa Anders, min mammas morbor Eric, möjligen någon någon av hans söner Ove och Kenth och jag begav oss iväg från Brunflo till Tännforsen. För den som inte vet det så är det ett majestätiskt vattenfall mellan sjöarna Tännsjön och Öster-Noren (Östnorn)

Där vid Tännforsen hade en gammal man, Otto Holmström, en stuga och också en båt i sjön. Pappa Anders och han var kompisar, så vi hade fått löfte om att låna båt och fiskeprylar. Dagens, eller snarare nattens, äventyr var att ”ro utter” på Öst-norn.

För alla som inte är sådana fiskefanatiker som jobbarkompisen Tommy följer här en liten faktautvikning. En utter är i det här sammanhanget en liten pontonhistoria som man skickar ut från roddbåten. Mellan uttern och båten finns en fiskelina, på vilken det sitter en mängd små fiskelinetåtar, där det i änden sitter flugor, eller i varje fall någon form av krokar. Affärsidén var alltså att fånga fisk.

Nu var det här ingen kväll vilken som helst. Det var den kväll/natt som Niel Armstrong och Edvin ”Buzz” Aldrin satte ned sina fötter på månens yta. Vi hade med oss en transistorradio i båten. Under tiden vi rodde där i sakta mak och plockade upp en och annan öring, lyssnade vi på rasslet, pipen och konversationen mellan folket på månen och rymdkontrollen i Houston. Vädret var fantastiskt. Tyst, lungt och med en stor måne blickande ner på oss.

Tala om surrealistisk känsla, att sitta där i en roddbåt, på en jämtländsk sjö med full utsikt mot månen, samtidigt som världshistoria skrevs. Det minnet är inbränt som av en MIG-svets i min hjärnbark!