Det där tycker jag är ett märkligt fenomen. E-post är för mig ett effektivt och bra sätt att kommunicera. Just det där ordet ”kommunicera” verkar vara kruxet. Ett förvånande stort antal människor verkar anse att e-post är ”read only”. Dvs endast för att läsa.
Ofta när jag skickar något till enskilda mottagare, och oerhört ofta när jag skickar till grupper av mottagare, uteblir svar eller reaktioner helt och hållet. Även om jag skickar direkta frågor uteblir svaren. Jag vet att mina meddelanden har kommit fram, för det händer ofta att blir tilltalad några dagar senare med ”…jo ditt mail…”
Om det ringer i telefonen så svarar man. Man lyfter inte bara på luren, lyssnar på vad den uppringande har att säga och lägger på. Jag tycker faktiskt att ”telefonhyfs” ska gälla även vid e-postkommunikation.
Nu finns det nog en del personer i min vänkrets som tar lite illa vid sig, om de har orkat läsa ända fram hit. Det finns nämligen några som jag bombar med e-postfunderingar, och som inte svara med samma frekvens som bombmattan läggs. Till er vill jag bara säga: Resonemanget gäller inte er! Vilka ni är känner ni säkert på er. Vi har en tyst eller uttalad överenskommelse att mitt elektroniska babblande mest är av retorisk art.
Linus
/ 10 mars, 2010Jag känner att jag är en av de mailbombade, men nu är det tenta-p och mitt liv har lagts åt sidan. På samma sida som mitt liv hamnar även dina mail 😉
Linus
/ 10 mars, 2010Kul att du har dragit igång igen förresten!
Fredrik
/ 11 mars, 2010Jag måste nog erkänna att jag känner mig också lite träffad. Som sagt, bra att resonemanget inte gäller oss.
Denna vecka har varit helt sinnessjuk med massor av jobb. Folk kommer ju som vanligt på i sista stund att jag ska vara ledig i en vecka och oj så bråttom det blir då med allt. Känner att det snart börjar bli dags att lämna det sjunkande skeppet medan man fortfarande befinner sig över ytan…
Sven Erik
/ 21 mars, 2010Instämmer till fullo i din betraktelse. Kanske är det något med Internet som ännu inte hunnit integreras i oss. Evolutionen har liksom inte hunnit med… På samma sätt som vi inte riktigt är anpassade till de hastigheter vi numera rör oss med i bilar och flygplan och därför ibland gör idiotiska felbeslut som leder till olyckor. För mig förefaller det ju obegripligt t.ex. hur människor tydligen alldeles hämningslöst kan delge omvärlden de allra mest personliga saker om sig själv i s.k. ”sociala medier” – till synes utan en tanke på att i princip alla i hela världen kan komma åt, utnyttja och missbruka informationen. Det är som om man hemma på sin kammare vid datorskärmen inte riktigt kan inse att man bokstavligen ”delger alla” sina bilder och texter…