Annandag påsk var jag med i en vacker, storslagen och dramatisk konsert i Värmekyrkan i Norrköping – The Fairytale. Vi var väl 100+ i kören, som gjorde vårt bästa för att förvalta de fina sångerna på bästa sätt.

Jag somnade ganska kvickt när jag la’ mig, men vid två-hugget eller så, vaknade jag. Fairytale-sångerna och upplevelserna snurrade runt i skallen. Så småningom hamnade jag i någon sorts slummer och drömde en massa konstigt. Det kändes som om jag var vaken hela tiden, men det var jag säkert inte.

Någon gång så drömde jag att jag högg till med ett svärd, eller slog till med en käpp. Varför, eller på vad har jag glömt. Däremot så vaknade jag med ett ryck när jag kände att jag höttat till med armen, även i verkligheten.

Så drömde jag också att en stor buse höll fast mig och kittlade mig så pass. Enda sättet att bli kvitt honom var att knäa honom rakt i själva verket. Även då vaknade jag av att jag hoppade till i sängen. Troligen hade jag knäat även IRL. Hustrun klarade sig utan bestående men. 🙂

Körsång, kan det verkligen vara nyttigt?