Yttrande från miljökontoret

I går kom kommunens beslut rörande vår värmepumpinstallation. I det kan man bland annat läsa:”Enligt Linköping översiktsplan 1998 framgår det att fastigheten är belägen inom ett område med ”kulturvärde i bebyggelse och landskap”. Miljökontoret förutsätter att sökanden tar kontakt med Länsstyrelsen för samråd innan arbetet påbörjas.
På situationsplanen framgår inte avstånd till husfasaden – avståndet bör vara minst 4 meter. Placering av energibrunn bör ske uppströms av avloppsanläggning – om möjligt minst 20-30 ifrån.”

Det ser ju bra ut. Två reflektioner dock:

  1. Jag förstår inte hur ett borrhål i backen, som sedan täcks av vår gräsmatta, kan påverka ”kulturvärde i bebyggelse och landskap”. Men OK…
  2. Språkfascisten i mig får lite myrkrypningar efter ryggraden när ett officiellt beslut saknar enhet i en måttangivelse. ”om möjligt minst 20-30 ifrån.” Alnar?

Det blir nog bra det där.

Bakgrund till lösning

Valet av lösning har kantats av många, långa, ibland hetsiga och oftast strandade förhandlingar i familjerådet. Det har gått att urskilja två grupperingar i familjerådet. Den ena kan vi kalla ”Han”, den andra ”Hon”.

I förhandlingarna har det alltid funnits två huvudspår när det gäller teknikval: Pelletseldning och bergvärmepump. Vid sidan av huvudspåren har alltid solvärme funnits med som ett komplement.

Hennes icke förhandlingsbara grundkrav har varit: Minimalt eget arbete, vid installation, men framförallt långsiktigt. Det har då i hennes ögon diskvalificerat pelletsalternativet.

Hans målbild har varit något mera komplex.

Han har alltid tyckt att grundinvesteringen för en bergvärmepump är på tok för hög. Vad ligger det vettiga i att investera en bra bit över 100000 Kronor i något som kanske får ner uppvärmningskostnaden till kanske en tredjedel av dagens? Elpriserna är ju på väg upp i en rasande fart. Om något år kanske man sitter där med ett tre gånger högre elpris och dessutom en kostnad på 100000 som ska förräntas!

Pelletsalternativet är mera flexibelt. Det finns en fungerande panna i huset, i vilken man skulle kunna montera en pelletsbrännare. En brännare med veckoförråd skulle man kunna få för ca 20000 Kr. Visst, då får man bubba pelletssäckar. Det innebär ju eget arbete. Uraskning av pannan innebär ju också löpande eget arbete. Men, det alterantivet skulle ge sänkta uppvärmningskostnader, utan alltför avskräckande investeringskostnader. Det skulle alltså kunna vara en sorts utvärderingsperiod.

Nästa steg i ett pelletsalternativ skulle kunna vara byte av panna till en pelletsanpassad variant. Det ger bättre verkningsgrad och mindre eget arbete.

Sista steget: Ombyggnad av boden ute vid vägen till förråd för bulkleverans av pellets, och luftmatning in till pannrummet. Det ger då automatisk inmatning av pellets.

Om man av någon anledning skulle ångra sitt beslut efter den inledande testperioden så bör det vara hyfsat lätt att sälja brännaren och få några kronor tillbaka av de investerade 20000. Det är avsevärt svårare att sälja ett borrhål för bergvärme om man skulle ångra det alternativet!

Hans tro och inställning har också varit att ett äldre hus är byggt med grundförutsättningen att murstocken ska vara varm. En värmepump ger en kall murstock som ger risker för försämrad fuktbalans i huset.

Nåväl. De flesta av diskussionerna brukar stoppa på vad man tror om framtida prisutveckling på el kontra pellets. Där är det ju ingen som sitter med facit. Den senaste tidens prishöjningar på pellets, tillsammans med en känsla av att ”såhär kan vi inte ha det, vi måste göra något åt elräkningen”, har gjort att han vikit sig inför hennes veto i familjerådet. Att han dessutom hittade en värmepump som på ett intelligent sätt integrerar solfångare i värmeproduktionen gjorde beslutet lättare att slå in på värmepumpsspåret. Även om hans stötesten, investeringskostnaden, med denna lösning ökar än mer!

Alltså: Alea jacta est! Tärningen är kastad!

Historik

1939

Då byggdes huset – tror vi.

1985

Vi flyttade hit. Jisses vad tiden springer iväg. Uppvärmningssätt då var oljeeldning. Det stod en relativt ny oljepanna och en tre m2 oljetank i källaren.

1988

Förutom att Linus föddes så havererade också
förrådsberedaren i pannan. Tappvattnet forsade ut i radiatorsystemet
och vidare ut i överfyllnadsröret på taket. Tur att vi var hemma när
det hände och kunde stänga av inkommande vatten. En lösning måste till
hyfsat snabbt, och det blev inga större förändringar i
uppvärmingssystemet. Harstad VVS ryckte ut och installerade en CTC 171B
– en kombipanna för olja/ved med möjlighet att installera elpatron i
också. Vi fortsatte med oljeeldningen.

Hela operationen gick smidigt tack vare Harstad VVS. Det blev
heller inte särskilt kostsamt då förra pannan bara var fyra år gammal.
I och med det tog försäkringsbolaget hand om nästan hela kostnaden.
Tack till Östgöta Brandstodsbolag för en föredömlig hantering av både
ärendet och människorna bakom ärendet, dvs familjen Andersson.

1994

Pontus
föddes och vi byggde ut huset. Det förlängdes fyra meter, vilket gav
oss ytterligare utrymme både på över- och undervåningen. Källaren
byggde vi inte ut. Uppvärmingsmässigt betydde utbyggnaden vattenburen
golvvärme i den nya bottenvåningen och två nya radiatorer på
övervåningen.

2000

Dags för nästa pannhaveri.
Beredaren i CTC-pannan gick åt skogen också! Det verkar vara något lurt
med varmvattenberedarna i det här huset. Dags för Harstad VVS att rycka
ut igen alltså.

Så här dags hade det börjat dyka upp en
medvetenhet om alternativa uppvärmingsmetoder. Även om vi inte hade
någon klar bild av hur vi egentligen ville, eller borde, värma upp
huset, så blev ändå beslutet ”en ackumulatortank är aldrig fel”.
Sålunda införskaffades en Borö 500l tank med inbyggd 200l beredare och
6kW elpatron och 15m solfångarslinga. Vi gjorde ingen större vetenskap
av installationen. Det blev enklast möjliga ihopkoppling, för ”vi ska
ju snart byta till något annat…”

Panna-tankkombinationen som den är idag.

Det där ”snart” visade sig dröja.

200?

Någonstans
in på det nya millenniet hade oljepriserna rusat så i höjden att vi
fick nog av feta oljeräkningar. Elpatronen i ack-tanken fick börja
jobba heltid. I det scenariot är ju hela pann-kopplet ganska tokigt:
Radiatorvattnet går via pannan. Tappvattnet från beredaren i
ack-tanken. Kontinuerlig cirkulation mellan panna och tank.
Cirkulationen går ”baklänges”, ja hela upplägget känns baklänges på
något sätt.

Vi blir ändå förvånade över att en 6kW elpatron kan
klara av att, nästan, värma hela huset. Det är bara under de kallaste
och blåsigaste dagarna som den inte orkar. Då blir det att komplettera
med vedeldning i spisen i köket och dra igång en el-värmefläkt.

2005

Här klipper vi banden oljeeldningen definitivt. Oljetanken åker ut!

Svenne
Morén kommer farande med tigersåg och en uppsättning blad. På ca fyra
timmar hade vi sågat isär och burit ut tanken. Det blev tre bitar, plus
botten som vi lämnade hel pga att den hade tjockare plåt och en del
förstärkningar. Det gick åt ett antal sågblad, en burk multispray (för
att smörja och kyla bladen under sågningen) och lite kaffe och bullar.

Här åker tanken ut!

2006

Äntligen beslut om nytt uppvärmingssystem!

Alea jacta est


Så tas då de första stapplande stegen mot ett nytt sätt att värma upp Björktorp, Gistad. Projekt värmepump har startat i och med att den skriftliga beställningen postades idag. Efter åratal av velande och oenighet i familjerådet är tärningen kastad.
Ambitionen med de här kommentarerna på webben är att dokumentera hela förloppet:
– Förbrukning före
– Installation
– Igångkörning
– Kortsiktiga erfarenheter
– Förbrukning efter
– Långsiktiga erfarenheter

Varför ”fläker man då ut sig på webben”? Tja, dokumentationen är i sig nyttig för egen, privat del. Sedan , att publicera det hela på webben ser jag som ett ödmjukt sätt att i någon ge tillbaka till alla andra som delat med sig sina erfarenheter och varit till hjälp i beslutsfattandet. Jag tänker främst på alla som diskuterat stort och smått på Värmepumpsforum och pellets.info

Sedan får vi se hur länge ork och ambitionsnivå håller i sig.

Inledningsvis skrev jag att de första stapplande stegen tas… I själva verket har det förståss stapplats en del redan. I närtid har tex detta hänt:
– Offertsväng
– Diskussioner om teknik och ”konfigurationer” med leverantör/installatör och tillverkare
– Lite prisdiskussioner
– Koll med kommunen om det behövs bygglov för en del av anläggningen
– Bygganmälan till kommunen
– Ansökan om solfångarbidrag

Jag ska kommentera en del av punkterna ovan lite senare.

Vad blev det då för anläggning? Jo, en Eviheat Split Sun 7 värmepump med 8,6 m2 plana solfångare från Aquasol, vilket levereras och installeras av Climatec i Linköping.

Jul 2006

Det här året blir det julfirande på två håll. Siv och jag har till åren komna mödrar som bor med 50 mils avstånd. Vi bestämde att vi inte gärna vill lämna dem ”ensamma” över julen. Alltså julfirande på två håll, Östergötland och Hälsingland.
Jag får sällskap av Linus på resan till farmor, medan Pontus gör mamma och mormor sällskap i Östergötland.

Det här här första gången som jag kan dela på kör-plikterna med en son, när det gäller en hälsingeresa. Det känns lite ovant att ha en Linus rattande bredvid sig, men det är alls inte obehagligt. När vi summerar resan så kan vi konstatera att vi nog kört ungefär halva sträckan var. Lite överraskade blir vi allt när vi kommer på rull på vägen. Det här ska ju vara en av de intensivaste resdagarna på året, 23:e december, men av det ser vi ingenting. Det är klart mindre trafik än en vanlig resdag. Vi åker äver Katrineholm-Flen-Strängnäs-Enköping-Gysinge-Gävle. Vi gör det både för att undvika förmodade trafikstockningar i stockholmstrakten och för att få lite omväxling. Det är inte förrän vi kommer ut på E-4 vid Gävle som det börjar tjockna till lite med trafiken. Trots allt är det inget som känns besvärande och vi kommer fram till Bergsjö i god ordning.

Lagom när vi kliver ur bilen och går mot Storgatan 23B, vad ser vi då? Jo, en Sigrid Andersson som galopperar iväg med riktning mot ICA Supermarket. Efter en del hojtande lyckas vi få stopp på ekipaget, så att vi kan hälsa och göra sällskap till affären. Efter handlingen vidtar utlastning ur bil, installation och allmän glädje och gamman, typ. Det här är Linus första besök i farmors lägenhet över huvud taget. Det är också min första övernattning i lägenheten. Det känns lite konstigt att inte bo i ”Silvernagels” i Baståsen.

På julafton åker vi till sagda Baståsen för att titta till huset och för att farmor vill lämna över några julkappar till Mats och Anna-Greta Klint. Klints är grannarna tvärs över kvarndammen, som är en ovärderlig hjälp och stöd. Tyvärr är inte Klints hemma när vi kommer dit, utan det blir att lämna klapparna utanför ytterdörren. Farmors hus är OK, både inne och ”utikring”. Vi tar en sväng uppåt Baståsen för att se hur det ser ut där. Så lika som tidigare, men ändå lite annorlunda.


Inte så mycket julkänsla kanske


Farmor Sigrid och Linus


Kvarndammen med det Klintska residenset skymtande uppe till höger

Så, tillbaka till Storgatan 23B och julmat, stillsamt mys och lite julklappar. Kvällens höjdpunkt – ett besök i Bergsjö kyrka. En perfekt avrundning på julafton. Kören är på hugget och bjuder på ett fullödigt program, minst åtta sånger. Det rycker lite i den Anderssonska kör-nerven. Alla sånger utom en är välbekanta. Tänk vilken vacker ”Ave Maria”, med alla nyanser på rätta ställena, och tänk, en ”Stilla Natt”… Nå, jag får lägga band på mig och bara njuta av körens sång och nöja mig med att sjunga basstämman i den allmänna psalmsången i ”Dagen är kommen”.

Så, ut i julnatten, tända ett ljus vid graven och sedan väntar sängen.

Julkonserter

Idag var vi på julkonsert – och fler lär det bli.

Dagens händelse var den nedan:

Ja, Peter Johansson är min svåger. Det var riktigt kul att vara åhörare på konserten. Dels för att det inte är så ofta som man går och lyssnar på ett ”symphonic band”. dels därför att Peter lät riktigt bra.

Nu blir det värsta musikkritiker-stuket här:

Peter har under många år varit en glanstenor, men ibland har de lägre tonerna lämnats lite vind för våg. Det har liksom inte riktigt varit hans grej, så därför har han bara kunnat ”släppa” det lägre registret. Annat var det nu. Den här gången vårdades de lägre tonerna med samma omsorg som de högre, samma must och intensitet. Imponerande var också säkerheten ”i sidled”, dvs i takt och tempo. Jag kan tänka mig att det känns tryggt att ha ett helt band med blåsare som bara pumpar på i ryggen, jämfört med en ensam piano-ackompanjatör som kanske vinglar till det ibland.

Snyggt jobbat Peter!

(Edit 061216)

Det blev en dagens ros också:

Symphonic_Ros.jpg

(Slut Edit)

Ja, själv ska jag göra några knop i kyrkan i morgon. Gubbarna i kören ska sjunga på luciahögtiden.Staffansvisan bland annat. Sedan blir det stor julkonsert i Gistad kyrka nästa söndag (17/12) Välkomna!

Regler på arbetsplatser

I dag dristar jag mig till att stjäla en fundering från Computer Sweden om SonyEricssons personalpolicy.

De anställda på SonyEricsson i Lund har fått nya regler: ”Datorer, prototyper, mobiltelefoner och allt känsligt material måste låsas in när du lämnar kontoret.”

Nu vågar de anställda inte gå hem, eftersom de inte har någonstans att låsa in sina datorer. De har nämligen nästan bara stationära datorer, och det finns inga skåp som passar. Och att låsa in mobiltelefonerna innan man lämnar kontoret? När de är på kontoret behöver de ingen mobiltelefon, och när de inte är på kontoret får de inte ha mobiltelefon. När i hundan ska de då ha mobiltelefonen? Tur att ordningsreglerna inte gäller för SonyEricssons kunder.

Mobiltelefonerna ska också ha ”neutral ringsignal på låg volym”. Det är klart, det måste vara störande när en massa inlåsta telefoner ringer när ägarna är ute på sta’n. Är reglerna månne påhittade av en advokat?

Världen är liten

Igår (12/5 -06) var jag på ett födelsedagskalas och firade en 18-åring. Där träffade jag min gamla historielärare från gymnasietiden i Hudiksvall.

PeO Valegård. Den gamla superhumanisten, svenska- och historieläraren, greklandsvännen och albinon. Jag minns vår första historielektion med honom i Hudiksvalls gymnasium. Tänk er honom, med kritvitt hår och färglös i bokstavlig mening, men absolut inte färglös i all annan betydelse. Han hade glasögon med glas tjocka som buteljbottnar och som om detta inte skulle vara nog så slet han ibland fram ett förstoringsglas när han behövde läsa något smått i en bok, som han höll på ”näsavstånd”.

Vi var många i klassen som inte riktigt visste hur vi skulle förhålla oss till en så’n ”konstig” lärare. Ytligt sett så skulle en sådan speciell person lätt kunna bli ett ”mobboffer”; en måltavala för trakasserier, men inte då. Med tiden växte det fram någon sorts ömsesidig respekt och ett kompisskap mellan oss elever och den udda läraren. Och nu när jag pratade med PeO sådär 30 år efteråt, så hade han bara positiva ord att säga om tiden i Hudiksvall och ungdomarna där. Naturligtvis mindes han inte mig, och minnet i största allmänhet sviktade väl en del, men vi hade en trevlig stund tillsammans i alla fall.

Hur kommer det sig då att vi träffades på en 18-årings födelsedag? Jo, 18-åringen heter Johan Carlegrim och är en av min grabb, Linus’ bästa vänner. Johans mamma Marie är PeOs systerdotter. Den gamla historieläraren har flyttat tillbaka till födelseorten, Björsäter, på äldre da’r.

Arbetsförmedlingen

För en par år sedan blev jag arbetslös en period. Företaget jag jobbade åt då, avvecklade en enhet här i Linköping och vi var var ett antal personer som fick gå. Så småningom blev det dags att höra av sig till arbetsförmedling och a-kassa. Eftersom jag tror på ärlighet i alla lägen så berättade jag för a-kassan att jag också skrev en och annan artikel för en IT-tidning. Just vid det tillfället hade jag en beställning på en artikel som skulle levereras under den period som jag möjligen skulle vara arbetslös.

Efter en del turer fram och tillbaka, ansåg så a-kassan att jag var att jämställa med egen företagare och därmed var jag inte berättigad till ersättning! Bara för den artikelns skull. Egen företagare? Jag som:
-inte hade något eget företag
-inte betalade in någon egen skatt
-hade ett anställningsnummer på förlaget där tidningen ges ut
-fick skatten dragen av förlaget
-inte skrev artiklar primärt i vinstsyfte

Jag började skriva för att:
-jag tycker om att skriva
-det hjälper mig att hänga med i teknikutvecklingen inom IT-området
-det ser förhoppningsvis bra ut i en CV

De två sista punkterna bör vara ganska betydelsefulla när man är arbetslös och har ambitionen att snabbt återvända till nytt arbete. Efter två månader av överklaganden och tjafs fick jag säga till tidningen att jag inte kunde leverera någon artikel som jag lovat. Jag kunde inte riskera hela familjens väl och ve bara för de få tusenlappar som en artikel eventuellt kunde ge mig.

Arbetslöshetsförsäkringens lagstiftning och/eller praxis hade då:
-drivit mig längre in i ett bidragsberoende än jag själv skulle vilja
-försvårat ett snabbt återinträde på arbetsmarknaden för mig, genom att stoppa personlig utveckling och meriterande uppdrag
-signalerat man blir straffad om man tar egna initiativ
-gjort mig till en myglare

Det sista därför att jag fortsatte naturligtvis att fila på min artikel under arbetslösheten så att den var klappad och klar då när jag återigen fick jobb. Lagstiftningen, eller tolkningen, går tvärt emot vad jag anser vara rimligt eller sunt förnuft. Det rimliga vore ju att om man själv lyckas hitta nå’n form av sysselsättning som medför inkomst så ska a-kasseersättningen reduceras med motsvarande summa. Inte försvinna helt!

Detta är tydligen arbetsmarknadspolitik i dagens Sverige!

Arbetsförmedlingen har också totalt abdikerat från sin roll som just arbetsförmedling. De har nu bara en funktion som kontrollinstans. Jag hade bara en önskan om hjälp från AF, att de skulle förse mig med en lista på företag i Östergötland med IT-verksamhet och viss storlek, och företag med egen IT-avdelning. Den listan skulle underlätta mitt eget jobbsökande. Jag tyckte inte att en så’n önskan vore helt orimlig. Det finns företag som säljer utsökningar ur databaser på korsen och tvärsen för marknadsföringsändamål. Tror någon att AF kan hjälpa till med nå’t sån’t… Nä, nä. ”Du kan väl söka på Gula Sidorna” blev svaret.

Bankaffärer

Visst är det underligt vilken affärsfilosofi en del banker kan kosta på sig att ha?

Jag har varit, och är delvis fortfarande, Nordeakund. Trots att jag för länge sedan blev kund hos en annan bank så har jag av ren lathet haft kvar ett lönekonto och ett litet hypotekslån hos Nordea. För en tid sedan tröttnade jag på att betala ** Kr./månad för ett lönekonto jag aldrig använder. Alltså: Jag ringer till kundtjänsten och beskriver mitt problem. Nä, minsann, de kan inte avsluta några konton. Jag måste besöka ett Nordea-kontor personligen för detta. Puh!

Nåja, några dagar senare avsätter jag lunchen för att besöka stadens fina bankkontor. Såvitt jag kunde bedöma så var det ingen särskild dag i månaden, men så fort jag kom in i bankhallen såg jag att den lunchen skulle inte räcka. Frågan var istället om dagen skulle räcka! Smockfullt med folk! Jag vände. Några dagar senare skrev jag ett brev och talade om vad jag ville:
-Avveckla lönekontot
-Behålla lånet, men styra räntebetalning och amortering via autogiro till min nya bank istället för till det avvecklade Nordeakontot

Några veckor senare fick jag ett brev där det konstaterades att lönekontot var avslutat. ”Yes, det fungerade”, tänkte jag. Pyttsan! Ytterligare några veckor senare fick jag ett nytt brev där det kostaterades att det saknades medel på mitt konto för att täcka lånebetalningen. Nja, det var nog så att det var kontot som saknades. Tydligen hade den person som tog hand om mitt brev bara gjort sitt jobb till hälften. Nytt samtal till banken. Efter diverse vidarekopplingar hamnade jag hos en mycket trevlig, kompetent och förstående person som jag dessutom känner privat. Hon ”fixade till” mitt problem, men lyckades inte göra det som jag tycker borde vara det naturligaste i världen: Rigga lånebetalningen så att pengar dras från kontot i min ordinarie bank, via autogiro. Det går inte. ”Hela världen” klarar av att sköta betalningar via autogiro och e-fakturor, men inte den bank som äger Plusgirot! Plusgirot som inte gör annat än skyfflar pengar mellan alla och envar.

Nä, en så’n lösning är väl för kundvänlig för att passa Nordea kan tänka.