Men våren är nästan sommar

Det är visst en temporär och lokal växthuseffekt som slagit till. Solen skiner från helt molnfri himmel och termometern håller på att jobba sig upp mot 20-strecket.

Fåglarna kvittrar, fjärilarna flyger omkring, knoppar blir till blad, bilar putsas, det grävs i lera, kaffe bak knuten, cykelturer, studsmattehopp, fotbollsmatch, vedboden städas.

Vad är väl vinterslask mot allt detta? Livet är plötsligt riktigt lätt att leva.

Solen skiner

Det verkar som mitt pillande med att höja maxtempen på solfångaren har gett avsedd effekt. Nu tappar den inte sugen så lätt, utan förser tanken med varmvatten ungefär som den ska.

När temperaturerna började klättra lite högre upptäckte jag att några av mina egna temperatursensorer tappade orken och levererade felavläsningar. Det är lite tråkigt när man försöker följa utvecklingen lite på distans. Redan tidigare har jag också kunnat konstatera att några givare måste flyttas. De påverkas för mycket av flöde i rör runt omkring.

Leverantören har ännu inte hört av sig om kontroll/flytt av sensor i solfångaren och ny avluftning. Men å andra sidan har jag bara påminnt en gång…

Första elräkning efter installation har också anlänt. Angenäm läsning. Jag får återkomma med jämförande siffror.

Högre maxtemp

I väntan på att installationsfirman ska höra av sig angående luftning och koll/flytt av solfångargivare så roade jag mig häromdagen att höja solfångarens maxtemp från 100 till 120 grader. Maxtemperaturen är den nivå där ”nödkylningen” via borrhålet går in. Tyvärr har inte solen fått lysa ostörd av moln någon längre stund sedan dess. Jag håller tummarna för dagarna som kommer.

Nya äventyr

Igår larmade pumpen igen. En koll av smutsfiltret visade att det rimligen inte borde vara det som orsakade larmet. Det var nästan ingen smuts i filtret. Återstår luft i radiatorerna. Jag bara måste köpa mig en avluftningsnyckel…

Så har jag också haft en dialog med leverantören om, som jag tycker, alldeles för stor temperaturskillnad mellan solfångaren och det vatten som kommer in till värmeväxlaren.

Ett klipp från min mailkonversation med leverantören kommer här:

”Jag tycker att det är ett stort temperaturfall mellan solfångaren och det som kommer farande in till värmeväxlaren i pumpen. Dvs det som EviHeat kallar ”Sol In”. 20-25 grader och däröver. Är det normalt? Jag tycker närmast det tyder på felvisande givare, felkoppling eller helkass isolering av rören. Eller kan det vara så att om det finns luft högst upp i fångaren så blir den tempen högre än om det är helt lufttomt?
Häromdagen till exempel, när solen sken som mest, fick styret för sig att det inte var lönt att skicka in mera värme i tanken, för ”Sol In” var marginellt över de dryga 60 grader som fanns i tanktoppen.
Solfångartempen tuffade dock på och strax gick återladdningen av
borrhål in för att inte solfångaren skulle bli för het. Så det blev alltså
uppvärming av borrhål trots, att solinstrålningen skulle ha kunnat
användas till att värma tanken upp till det installda maxvärdet på 80 grader.”


Det översta gröna är tanktopp och det röda är tempen på vattnet från solfångaren på väg in i värmepumpen.

Detta är diagnosen, åtminstone tills vidare:

”Kontrollera om det är så att Aquasol har monterat solgivaren enligt
beskrivningen till den gamla solvärmepumpen. Dvs innanför glaset på solfångaren, om så är fallet bör den flyttas till den andra anslutningen som sitter mot röret istället. Den nya solstyrningen kräver att givaren mäter temperaturen hos vätskan i solfångaren för att fungera korrekt. Fel monterade givare kan leda till det som kunden noterat dvs att solfångaren kyls onödigt tidigt och länge.
Det som avgör om solfångaren ska kylas är när solfångarens givare mäter 100 grader Celsius och det som avgör om solfångaren kan värma varmvattnet är att  Sol:In temperaturen överstiger varmvattentemperaturen i tanken.”

Fortsättning följer…

Larm

I går, när jag satt på Gardermoen och väntade på ett plan som skulle ta mig hem från Oslo via Köpenhamn, ringde hustrun. ”Värmepumpen larmar! Det nå’t med högtryck.” Det var inte läge att börja skämta om att ”jovisst, det är soligt och högtryck här också.” Som tur var hade installationsfirman ringt strax innan och meddelat de tänkte komma som idag på morgonen och byta den skadade kopplingsplinten.

En glutt i manualen vid hemkomsten i går kväll visade att larmet kunde bero på:

  • Luft i värmesystemet
  • Smutsfiltret i värmesystemet är igensatt
  • Cirkulationspumpen har stannat
  • Ej tillräckligt öppnade termostatventiler
  • För hög temperatur i värmesystemet

De två sistnämnda punkterna kunde vi avfärda på en gång. Cirkulationspumpen – nja, på en helt ny värmepump… De två första punkterna lät mest troligt. Tyvärr har jag råkat supa bort luftningsnyckeln och smutsfiltret vågade jag inte ge mig på, så blev till att vänta in servicekillen som kom i morse.

Visst, det fanns en del luft i en del av radiatorsystemet, men den stora boven i sammanhanget var nog ändå klegget som satt i filtret. Det finns nog en hel del gammal smörja i gamla radiatorer. Det känns som att jag får hålla lite koll på filtret framöver. Som tur är så är det ganska smidigt att ta bort och rengöra.

Servicekillen bytte det som bytas skulle, så nu är installationen OK åtminstone på den punkten, men fortfarande finns det luft i sol- och KB-kretsarna. Ny luftning på gång…

Jag är också lite fundersam över det stora temperaturfallet mellan solfångare och det som kommer in till värmepumpen. Det rör sig om bortåt och över 20 grader. Dålig isolering, felvisande sensorer eller  vad??

Fortsättning följer…

Nu börjar det likna nå’t

Efter en stunds stillestånd på dokumentationen i projektet är det dags att knappa på tangentbordet igen. Nu börjar dessutom installation bli klar och fungera som tänkt.

Något i solstyrningen har varit fel från början. Trots att solen har jobbat på (alldeles för sällan dock) har ingen värme letat sig in i tanken. Lite andra småskavanker har det också varit. Jag gjorde en deal med en tekniker från EviHeat att han skulle komma och okulärbesiktiga och handpålägga den 22/3. Som förberedelse för besöket skickade jag honom lite bilder och bakgrundsfakta via e-post. När han såg det så ställde han in besöket! Nä, det var inte så allvarligt som det kanske låter. Han tyckte bara att det hela var ett fall för installationsfirman:

  • Lufta systemet
  • Flytta ned givaren för varmvatten i tanken
  • Och, framförallt, felsök och/eller byt ut givaren för ”sol in”, som hela tiden visat noll grader.

Så, i fredags, den 23/3, kom två killar från installationsfirman och gjorde det ovanstående. Sista punkten blev lite besvärlig. Givaren var det inget fel på, men kabeln från givaren var inte riktigt inkopplad i ett klämstift. Fel från fabriken. I ansträngningarna att fixa till detta, gick klämstift och kontaktdon sönder. Killen från installationsfirman och händige lille hemelektriker Andersson lyckades ändå med förenad kompetens att fixa till en provisorisk lösning.

Stor lycka! ”Sol in” börjar röra på sig. Under lördagen visar sig också solen en stund och allt börjar fungera. Nja, kanske inte riktigt allt. Det verkar som om den nedre tankgivaren hamnade lite väl lågt, med resultat att värmepumpen kliver in och värmer varmvatten alldeles för ofta. Det är i alla fall min teori.

För en stund sedan flyttade jag upp givaren ett litet snäpp. Det blev skillnad på temperaturvärdet, och det ska bli riktigt spännande att se vilka långsiktiga följder det får.

Rapport kommer senare.

Abstinens

För en nybliven värmepumpsfreak känns det frustrerande att ha blivit ivägskickad till Danmark på jobb. All ledig tid borde ju nu i stället satsas på att trycka på kontrollpanelen och följa utvecklingen. ;-)

Nåja, den tiden kommer nog också då får utstå en massa gliringar från övriga familjen för att jag hellre tittar på en liten display än på TV.

Solen lyste och något är galet

Äntligen tittade solen fram lite. Det var spännande att se solfångartempen stiga. Lite oroande var det att konstatera att givaren ”sol in” stod bergfast kvar på samma nolla som den stått på hela tiden. Översta givaren i tanken visade 51 och nedre, hm nåja, visade 47 och en lös termometer nere i tanken visade 29. Det fanns alltså möjlighet för solfångaren att lämna ett bidrag till tanken, men icke.

Riktigt nervös blev jag när solfångartempen i rask takt passerade 90-strecket och fortfarande inget hände. Jag såg framför mig hur trycksäkringen skulle lösa ut och vätskan börja strila. Men så vid 100 började en pump gå och displayen visade driftläge (SOL), vilket efter en glutt i manualen visade sig betyda att sovärme pumpas ner i borrhålet. Dvs återladdning. Puh, det fungerade i alla fall.

Efter en stund var solfångartempen nere i 75-80, eller något liknande. Efter ett tag tyckte styrautomatiken att huset behövde värmas. Sålunda drogs kompressorn igång och började göra sitt jobb med att värma huset. Fortfarande inget tillskott från solfångarna, trots att de nu hunnit upp till 93 grader igen och rimligen borde kunna stå för det mesta av den energi som skulle ut i huset.

Man kan alltså konstatera att det finns visst utrymme för justeringar – eller med andra ord: Något är galet.

Klart och igångkört

Så äntligen står värmepumpen där i källaren och puttrar. Installationen blev på det hela taget riktigt prydlig. Synd bara att solen lyser med sin frånvaro. På grund av det har vi inte fått någon riktig koll på vad fångarna kan bidra med.

Mycke’ kopparkrökar blir det.

Här intill syns installationen när den är en bit på väg.  Jag var tyvärr tvungen att åka iväg och jobba under tiden installationen gjordes. Annars hade det varit intressant att hänga med, kika och ser hur det går till.

Det hade också varit bra att ha varit hemma av en annan orsak. Temperaturgivarna i ack-tanken kanske hade blivit monterade lite bättre då. Nu blev det såhär:

Toppgivaren är OK, men den nedre. Ja, den är inte särskilt mycket ”nedre”. Värmepumpen börjar producera varmvatten när den undre givaren går under 44 grader. Under sommaren kollar styret också att den övre givaren är under 55. Med nuvarande givarplacering kan man väl säga att pumpen tror att tanken är väldigt liten. Nåja, det går ju att rätta till. Jag var i alla fall hemma så länge att jag hann stoppa ett onödigt borrhål i väggen och kunde se till att innegivaren  blev kopplad på rätt sätt.

Med sol- och borrhålsrör isolerade blev det som till vänster.

Det är spännande med en ny leksak. Det blir mycket tid framför kontrollenheten, knappandes och tittandes på siffror…

Solen har varit osynlig tyvärr. Det har varit beckmulet sånär som på en liten stund idag när det ljusnade lite. Då åkte solfångartempen upp i 54 grader, men så blev det igenmulet och snöglopp igen…

Mer kommer vartefter…

Pumpen har anlänt

Igår kom en lastbil med en värmepump. Det närmar sig mer och mer. Nyfiken som jag är kunde jag inte fingrarna borta från lilla tillbehörskartongen. Målet för nyfikenheten var främst inomhusgivaren och kontrollpanelen. Ja, den fanns där och ser ut så här:

Ungefär som väntat. Det som var en överraskning för mig var att själva givaren och panelen är separerade. Jag hade inbillat mig att det var samma enhet. Fast det är klart. Det är ju inte alltid optimalt att mäta temperaturen på samma plats om man vill ha kontrollpanelen.

På tisdag kommer installationsfirman och ser till att de här rören

fortsätter lite längre in i pannrummet. Jag väntar med spänning…