I väntan på att värmepumpen gör sitt intåg i pannrummet tar jag mig friheten att sväva ut i lite ”för-erfarenheter”. När jag började diskutera EviHeatpumpens egenskaper med installatörsfirman blev jag lite förvånad över deras resonemang. Jag, en skrivbordsmänniska utan det minsta VVS-erfarenhet, tyckte mig förstå åtminstone en detalj bättre än de – ansåg jag i alla fall för ett ögonblick när hybrisen flaxade förbi mina öron…

EviHeat Split Sun jobbar mot en extern ”varmvattenberedare”. Rekommenderad storlek på den, tillsammans med en 7kWh-pump, är 300l. EviHeat har också en så’n som normalt säljs i ett paket med pumpen. Eftersom jag redan har en 500l Borö ackumulatortank, med 200l förrådsberedare stående i min källare, så tyckte jag den gott kunde duga tillsammans med VP’n också. Tanken är inte så farligt gammal så det kändes onödigt att kasta den på soptippen och köpa en ny ”varmvattenberedare”.

Nja, installatörsfirman stod på sig. ”EviHeat säger att det måste vara minst 300l varmvattenberedare” -Jamen, tyckte jag då, OK att min förrådsberedare är 200l, men det finns ju ytterligare 300l runtomkring!

Eftersom jag var envis fick jag rådet att prata direkt med EviHeats supportkille. Det gick inte speciellt lång stund förrän vi hade kommit överens om att min ack-tank dög alldeles utmärkt i sammanhanget. Med tempgivare på de rätta ställena (där jag redan har dykrör) och en strypventil i flödet mellan VP och tank är prognosen god för en lyckad installation. EviHeats ”varmvattenberedare” kan också ses som en ack-tank med lite udda proportioner: 300l beredare med 160l omgivning.

Efter ytterligare en del samtal, både via telefon och IRL, och mailande med den killen har jag stärkts i uppfattningen att min ursprungliga magkänsla för VP’n var riktig. Man kan naturligtvis också tolka det som att han har varit duktig på att prata omkull mig…

Efter de vändorna konstaterade jag för mig själv att det nog fanns en viss potential för kompetenshöjning hos installatörsfirman. Jag själv skulle bli lite generad och besvärad om jag, i min yrkesroll, skulle bli svaret skyldig i en diskussion med en VP-försäljare, rörande IPsec-VPN, VLAN-taggning, routing och liknande saker.

Igår blev borrarna klara – ja i alla fall med själva borrningen. Lite finlir drog över till idag. Dessutom körde det ihop sig en del. Herr och fru Andersson hade sedan tidigare bokat ett möte med ett välkänt kreditgivningsinstitut, ”banken”, för att slutreglera finansieringen av energiprojektet. I förrgår ringde Aquasol och meddelade att de också tänkte komma som igår. Mitt bland borrare och bankbesök…

Nåja. Efter lite prat fram och tillbaka visade det sig att borrgänget troligen skulle vara borta med lastbil och ”herre-jösses-kompressor” innan solgänget anlände med kranbilen. Solgänget trodde nog att de skulle anlända medan vi fortfarande var hemma.

Nu blev det inte så. Borrarna hann iväg, men solfolket fick jag vägvisa via mobiltelefon på väg till banken. Väl inne på banken kom så ett dramatiskt samtal:

– Nä, hörrö du. Vi kan inte lägga fångaren på det där taket. Takpappen är alldeles för dålig. Det kan bli lite kondens på undersidan av fångarna, och som det där ser ut så kommer det att gå rakt in i taket. Det var en kund som mer eller mindre tvingade oss att lägga en fångare på ett lika dåligt tak en gång, men det gör vi aldrig om.

– Ojdå, öh.. Hur gör vi då? Undrade jag oroligt och såg framför mig både tid och budget spricka.

– Ja, du har ju utbygget. Där är det ju ett fräscht tak. Kan vi inte lägga den där?

– Jovisst, inte mig emot. Fungerar det bara praktiskt så är det egentligen ett bättre alternativ. Kör på!

Så, när vi kom hem låg fångaren där och blänkte. Det hade tydligen gått bra. Bra var det också att grannen och kompisen Olle Carlsson ställde upp och var lite ”hustomte” under vår frånvaro. Han tog också bilder på fångarmonteringen. De syns här nere. Tack Olle!

Så är då äventyret verkligen igång. I morse rullade ett monster runt knuten och slog sig ned på baksidan. Efter lite inledande krumbukter började monstret äta berg. Nja, till att börja med fick det nöja sig med lite mjukare mat. Riktigt hårt, mumsigt berg lät vänta på sig ända ned till nio meter.

I morgon blir det än mer aktivitet. Då beräknas en solfångare komma flygande genom luften.

Idag kom en representant för borr-firman och rekade. Allt var OK och stora borren kommer farande i morgon och börjar dundra. Det beräknas bli ett tvådagars äventyr, så på torsdag ska vi ha ett 140m djupt hål i marken.

Just nu är det mest vänteläge i projektet. Det förekommer en del förberedande aktiviteter som att hålla lite kontakt med inblandade leverantörer och kreditgivaren. Möjligen kan det börja röra lite på sig under kommande vecka.

De senaste nätterna har temperaturen varit nere och nosat på -15 strecket på nätterna, och solen har skinit på oss om dagarna. Med andra ord skulle det ha varit trevligt med de nya värmeprylarna på plats.

Det rullar på. Nu har också Aquasol hört av sig och kollat läget inför solfångarleverans. Jag har skickat en första batch med bilder på hus och förhållanden. Jag antar att det blir stora kranbilen…

Ja, det är en lång historia med mycket velande. Eftersom någon form av solfångeri har legat och skvalpat i bakhuvudet under lång tid, ja ända sedan inköpet av ack-tanken, så blev lyckan stor när jag lyckades upptäcka en värmepump som kan hantera solfångare.

EviHeat är mig veterligt den enda tillverkare som har en lösning som direkt integrerar värmepumpen med solfångare. Solfångarautomatiken är inbyggd i pumpen så man behöver ingen extern solfångarstyrning. Det är bara att plugga in fångarna och köra. Nåja, så enkelt kanske det inte är, men ändå.

I många sammanhang diskuteras det om kombinationen solfångare och bergvärmepump är vettigt. Enligt vad jag uppfattat är den debatten ofta lite snett ute. Dags för stor brasklapp! Det kan vara så att jag totalt har missuppfattat både debatten och EviHeats lösning. I så fall vill jag bli rättad, men så här är min bild:

Den allmänna debatten fokuserar nästan alltid på att trycka ned solfångarvärme i borrhålet, för att sedan plocka upp det med värmepumpslingan. Det har visat sig att det inte är särskilt effektivt. Man kan kanske jämföra det med att stå och kissa i Östersjön och därefter tillgodogöra sig det, på det sättet, uppvärmda vattnet.

EviHeat, å andra sidan, låter solen värma vattenblandningen som kommer upp ur borrhålet. Något effektivare kan man tänka. Den vätska som kommer upp ur hålet, och som ska ”mjölkas” på energi av värmepumpen är i allmänhet inte särskilt varm. Den är kanske bara ”några plusgrader”, ända ned till strax under noll. Om man då med solens hjälp kan höja vätskans temperatur bara några grader så finns det en stor effektivitetsvinst att hämta hem. Det innebär också att även molniga, solfattiga dagar kan ge ett rejält energitillskott från solfångarna. I konventionella solfångaranläggningar, där man värmer vatten i en ackumulatortank, har man aldrig användning för 15-gradigt vatten. Här blir det dock klart användbart för att värma noll-gradigt vatten!

En sidoeffekt av att värmepumpen med solhjälp får jobba med en genomsnittligt högre intemperatur, bör rimligen också innebära att den får ett lättare jobb. Dvs sannolikheten är stor att värmepumpen slits mindre, och håller längre, än vad den skulle göra utan solhjälp. Under den mer soliga delen av året har solfångarna potential att klara större delen av varmvattenalstringen, utan hjälp av värmepumpen.

Ett resultat från verkligheten, baserat på ett års drift har också hjälpt till att fatta beslutet om en värmepump från EviHeat. Rimligen bör resultatet från vårt hus bli ännu något bättre, eftersom vi har i huvudsak gamla rejäla radiatorer med tjocka rör och golvvärme. Det kräver lägre temperaturer än testhusets rörsystem.

Läs mer om EviHeats driftlägen.

Det här låter ju bra. Vilka är då nackdelarna?

• Högre pris på själva värmepumpen pga mer inbyggd intelligens och fler rör och kopplingar
• Krav på ackumulatortank, vilket driver upp priset och kräver mer plats
• Solfångarna gör ju också hela installationen dyrare än konventionell pumpinstallation
• Något oprövad, eller inte så välkänd tillverkare

Tanken hade vi redan, så där slapp vi undan lite lindrigare. Det där om att tillverkaren är relativt okänd – tja, deras kompressorer kommer från en stor, känd annan tillverkare så det kan väl på ett sätt kompensera lite.

Så som energipriserna ser ut i dagsläget är det väl tveksamt om man kan räkna hem de högre kostnaderna, som solfångarkombinationen innebär, jämfört med en konventionell bergvärmeanläggning. Lite får man nog också sätta upp på det där diffusa kontot för intresse, ideologi, miljö osv.

Det ska bli spännande att se hur det går.

Yes! Nu har också Climatec preciserat leveransvecka. Vecka 9, dvs i månadsskiftet februari-mars.